Tillbaka

Nyhetsbrev
Riksskådebanan augusti 2008

Vänner, anställda, förtroendevalda, medlemsorganisationer, partners med flera!

Så väljer sommaren att ge sig av, igen! Ridå.
Och vi står kvar här; häpna, men också, i allra bästa fall efter fullt d-vitaminpådrag, uppfyllda av verksamhetslust. Lusten att applådera finns där.
Lust.
Den behövs som drivmedel, för i höst kommer vi att få kämpa. Som rörelse måste vi ge argumenten både mera volym och skärpa. Och måtte det bli möjligt!
Under sommaren har jag gång på gång på gång blivit påmind om att bilden av en gammal skådebana är cementerad. Särskilt i Stockholm då omvärlden tror att verksamhetsidén blott handlar om teater, vilket förstås inte är så litet i sig, men likväl.
Verksamhetsidén är att ordna alla slags konst- och kulturmöten. Där behoven fnns.
Kanske är det så att själva idésamtalet är det allra viktigaste om man ska ge sig på att rangordna.
Men allt hänger ihop.
Utan konst- och kulturupplevelser som rör om, som väcker nya tankar, förändrar och fördjupar perspektiven, så blir det heller ingen kultur och idédebatt värd namnet.
Var du än är i skådebanevärlden så kommer du att märka av förändringar inne i skådebaneorganisationen denna höst, informationen om nya rutiner när det gäller bidragsansökningar nådde Riksskådebanan dagen före midsommaraftonen i ett telefonsamtal från Kulturrådet. Det där telefonsamtalet följdes sedan av ett brev;
i morgon den 28 augusti ska Riksskådebanans styrelse tala med bidragsgivaren, myndigheten Statens Kulturråd, som förmedlar skattemedel från Kulturdepartementet, och berätta om Skådebanerörelsen. Om att vi hänger ihop. Är ett.
Kulturrådets förslag är att bidragsansökningar som gäller statliga medel ska göras av varje skådebaneregion för sig. Och att skälet för att ge statligt stöd ska kopplas ihop med lokala och regionala ekonomiska motprestationer.

Hur detta morgondagens samtal kommer att utvecklas vet vi inte.
Själv tror jag att informationen om skillnaden mellan folkrörelse och företag kommer att bli ett samtalsämne.

Företag och företagande handlar om att göra affärer.

Skådebanerörelsen är ingen affärsverksamhet. Ingen marknadsdetalj.
Långt ifrån.
Beslut som tas i en folkrörelse som drivs av en lidelse för en speciell sak; nämligen att konst- och kulturupplevelsen är viktig i sig, att den ska beröra, ha kvalitet, väcka till eftertanke, kanske till och med göra ont… där konstupplevelsen inte har kvalificerat sig för att den ska sälja bra. Den har kvalificerat sig därför att den är bra.
Den rör om. Den fördjupar, det förändrar. Den identifierar.

I konstens och kulturens värld - där idén handlar om något annat än att sälja - läser man inte av debet och kredit i resultat och balansrapporter som presenteras en gång i kvartalet eller en gång om året. Där läser man hellre av debet och kredit i målande brännande berättelser om livet självt, i biografier, i skönlitteratur!

Men är då inte konsten och kulturen beroende av pengar?
Självklart.
Men mest är den beroende av den kulturpolitik som får pengarna att generera verksamhet, konst, i ett bestämt syfte.
Kulturpolitik behövs när man tycker att marknaden är orättvis och då man tror att det går att justera och rätta till det marknaden ställer till med.

Om kulturpolitiken i Sverige inte har annat syfte än att marknadskrafterna ska få råda - ja då behövs ju ingen kulturpolitik alls.
Då kan Kulturdepartementet och Kulturrådet slå igen, upphöra.
Marknaden gör ju sitt ända.

Parallellt med den Kulturpolitiska utredningen, ( som under sommaren upplevt turbulens genom att handläggare hoppat ut och in!) pågår den alternativa KulturSkuggutredningen.

Den utredningen kan du och jag och alla som har lite ilska kreativitet och glädje i behåll aktivera oss i, maila till.
Det vi skriver blir inte skrift i vatten.
Det kommer att finnas kvar; bli till argument för en ordning där det klart handlar om att människovärdet är så mycket, mycket viktigare och starkare och för mänskligheten och så mycket större och väsentligare än marknadsvärdet.

Än är det inte alls för sent att aktivera sig i den alternativa kulturutredningen. Från skuggutredningens initiativtagare, Stina Oscarsson, konstnärlig ledare för Orionteatern i Stockholm har Riksskådebanan fått den här uppmaningen
" Svara på frågan Hur ska Sverige bli ett världsledande kulturland? Du kan skriva en mening eller 100 sidor. Men skriv! Maila svaret till skuggutredningen@orionteatern.se. Senast 15 oktober vill vi ha ditt bidrag och alla svar kommer att höras i en maratonuppläsning på Orionteatern den 17 november. Mer information på www.skuggutredningen.se "

Det viktiga i skådebanerörelsen är att det blir känt att den här möjligheten finns. Skriv!!

Riksskådebanan kommer inte att lämna ett eget svar till Skuggutredningen.

Däremot kommer vi att rapportera vad varje regional skådebanekonferens eller seminarium som arrangeras av en regional skådebanan i samverkan med Riksskådebanan på temat konst, kultur, demokrati och sponsring behandlar nu under hösten.

Vi kommer att rapportera vad som händer i och under seminarierna både för den sittande Kulturutredningen och till Skuggutredningen.
26 november i Luleå i Norrbotten, 17 november i Malmö i Skåne, 23 november i Linköping i Östergötland, 23 oktober i Västmanland…Platserna och planerna är större än så.
Förberedelsearbetet pågår.

Lust.
Lust.

Det kan vara svårt att finna lusten om man känner att marken börjar gunga.

Den 26 och 27 september träffas ordföranden i regionala skådebanor i Stockholm.
Nästa vecka skickas ett särskilt program till alla som har anmält sig.
Frågor som blivit riktigt aktuella handlar om den regionala skådebanestyrelsens ansvar; för anställda och för verksamhet.
Med på mötet kommer personer att vara som kan det mesta om lagar och avtal.
Det praktiska.
Personer som man ska kunna luta sig mot om marken fortsätter att vara ostadig.
Mycket talar ju dessvärre för den kommer att vara det. Ostadig.

Lika viktigt som tidigare; eller ännu mera viktigt just nu är att varje regional skådebana arbetar för att få omvärlden att förstå den nytta för kultur och demokrati som den regionala skådebanan utgör genom sitt fortlöpande och aktiva arbete ensam eller i samverkan med andra organisationer. Det är en verksamhet som förtjänar ekonomiskt stöd på samma sätt som all annat kulturell och konstnärlig regional verksamhet.
Omvärlden är här att definiera som kommuner, landsting, medlemsorganisationer, kulturinstitutioner, partners, vänner. Kollektiv och enskilda.
Alla skådebaneaktiva behövs nu för att argumentera för att skådebanans verksamhet är bra och nyttig, utvecklingsbar, levande, bra för demokrati och samhälle. Alla skådebaneaktiva behöver tala, skriva. Argumentera!! Skapa allianser!
.Sedan i våras är Fontänhusen i Sverige medlemsorganisation i Riksskådebanan.
Fontänhusen drivs av sina medlemmar utifrån devisen att människor med psykiska funktionshinder inte bara behövs utan också berikar i samhället.
I Stockholm finns det första och äldsta av Fontänhusen i Sverige, Fontain House på Götgatan.
Rörelsen som är inspirerad av samma organisationen i USA och New York, talar nu alltmer om konstens och gestaltandets betydelse för att öka förståelsen för just funktionshinder.
I likhet med konstens idé och kännemärke - att beröra - behöver samhället människor som berör. Vad blir det annars av vår demokrati, undrar Ulf Ringdahl, organisationens riksordförande, när vi möts för att tala om samverkan i framtiden.
- Om vi inte får träna oss i empati, sympati, medkänsla, allt det som konsten ger, var tar vi då vägen med dessa känslor? Undersökningar visar att rädslan för människor med psykiska funktionshinder ökar, berättar Ulf Ringdahl och fortsätter:
- Med skådebanerörelsen som samarbetspart kan vi nu på ett nytt sätt bemöta en mängd fördomar, tillägger han och talar utifrån den erfarenhet som samarbetet med Skådebanan i Skåne ger och har gett.

Att Fontänrörelsen oftast är på helt andra platser i Sverige än där skådebanerörelsen är - är inte något hinder för samarbete, anser han och uppmanar skådebanor över hela landet att söka upp Fontänhusrörelsen för att tala om lokal och regional samverkan, och kring vad och hur man ska samverka.
Ännu en grupp som nu i sommar sökt sig till Riksskådebanan för att tala om samarbete är organisationen Allas barnbarn. Adress www.allasbarnbarn.nu
Allas barnbarn är en riksföreningen som vill skapa möten mellan generationer och etniska kulturer, stimulera barns språkliga kommunikation och påverka barns intresse för böcker redan innan barnen själva kan läsa.
Riksskådebanans svar på det här intresset är att organisationen är välkommen att ta kontakt med respektive skådebaneregionen och där på plats besluta om eventuella samarbeten och formerna för dem.
I ledningen för organisationen - som vuxit fram ur ett projekt med samma namn och som finansierades av allmänna arvsfonden i början av 2000-talet - finns bibliotekarier, förskollärare, pensionärer och studieförbundet Vuxenskolan.

Med vänliga sensommarhälsningar

Riksskådebanan
Ulla Tengling
förbundssekreterare